Idag var det en väldigt turbulent dag kan man säga utan att överdriva, det började med att Adina väckte oss som vanligt strax innan 05, sen gick Linda på toa och hon utbrister: Antingen gick vattnet eller så var jag jävligt kissnödig!
Ändå så sa hon att jag skulle åka och jobba så då gjorde jag det, jag hann knappt börja med mattorna uppe i Nyköping innan hon ringde och sa att hon hade kraftiga värkar så då var det bara att åka hem igen.
Efter ett tag så ringer Linda igen och säger att hon inte vågar vänta hemma längre så Karin lämnade Adina på dagis och Tommy körde henne till förlossningen (vår guddotters föräldrar alltså) och hon hade bara varit på förlossningen i några minuter innan jag kom dit.
Sen så vet jag inte riktigt vad som hände och dom började prata om kejsarsnitt och körde iväg Linda till operation, allting gick iallafall bra och klockan 10.13 så var lilla Albin född, han vägde 2925 gram och var 48 cm lång.
Då kom en sköterska och hämtade mig och jag fick ta på mig en sån där tjusig blå rock och gå in till honom, när jag kom in så står det 4-5 läkare runt honom med armarna i kors och bara glor, överläkaren förklarade då för mig att dom bara var där ifall det skulle behövas men dom hade inte behövt göra ett enda dugg så allt var ju bra redan från början.
Jag och Albin gick upp till vårt rum och väntade på att Linda skulle vakna, det tog cirka två timmar och då gick vi ner till henne, hon var helt groggy efter narkosen och såg inte riktigt hur han såg ut så jag fick visa bilder för henne.

Efter ett tag så kom det in en barnmorska och tittade till oss, då märkte hon att Albin rosslade lite i andningen så hon bad en barnläkare titta på honom, han sa att det är bara att lungsäckarna kan “klibba ihop” på för tidigt födda barn och att det var helt normalt, men han satte ändå en slang i nästan för säkerhets skull, det gör tydligen så att det blir något mottryck eller liknande så att det ska bli lättare att andas, det kan försvinna på en timma eller en dag, det är inget man vet men han poängterade igen att det var fullt normalt och kommer försvinna.

Efter ett tag så åkte jag hem och tog en snabbdusch och hämtade Adina på dagis och sen åkte vi tillbaka till sjukhuset, först så var vi och sa hej till Linda och sen gick vi och sa hej till Albin, redan då hade det där “rosslet” i andningen försvunnit.

Självklart så fick Adina myror i byxorna efter ett tag och kunde inte vara still så då gick vi ner allihopa och tittade lite mer på Albin och sen åkte jag och Adina hem.

Precis som när Adina föddes så var ju inte spjälsängen monterad, så jag och Adina fixade det och sen åt vi mat och sen kollade på tecknat på tvn innan det var dags för bad och välling för hennes del, nu sover hon så gott och vill nog vakna snabbt eftersom hon vet att vi ska åka till mamma och lillebror efter dagis imorgon.

Jag själv ska se om det är något mer som ska fixas här hemma innan jag också ska sova, ha en trevlig kväll!

/D

Första bilden på Albin, han ser ju ut som en liten rumpnisse.

Mycket sladdar och kontakter.

Vilken gnällspik.

Här har han fått slangen i näsan.

Fruktstund på sjukhuset.

Albin blev ju ett måndagsbarn så vi får se om han får fagert skenn.

Enligt “plupparna” så var Albin första barnet som föddes på sjukhuset idag.

Stolt storasyster på väg för att träffa Albin för andra gången.

Man måste ju få klämma och känna lite.

Och självklart mysa också.

Det här ska firas med årets första påskmust.

Eftersom Linda och Albin ska sova på sjukhuset inatt så får jag och Adina klara oss själva hemma.

Då ska vi se.

Det är ju tur att man har experthjälp.

Adina kan hon.

Även ett bad och lite välling fixade vi.