Jag var på ett ålderdomshem idag, jag åker dit varje fredag och byter mattorna.
Det som utmärker sig är att när jag går genom korridorerna så är det alltid samma tant som sitter där i sin rullstol, helt ensam.
Jag brukar alltid säga hej och sen gå förbi, precis samma sak som jag gjorde för en vecka sen, då bad hon mig byta hennes bäcken och jag sa att det inte var något jag kunde hjälpa henne med, men självklart skulle jag be någon i personalen att hjälpa henne med det och sen gick jag vidare.
Idag jag gick förbi henne igen och hon sa sa “Hej, kommer du äntligen och hälsar på mig” och jag svarar “Jag ska bara byta mattorna” och gick vidare, sen på vägen tillbaka så ser jag henne liksom “hasa” sin rullstol framåt i korridoren och jagar en personal i korridoren.
Tanten säger åt personalen: Vad sa du?
Personalen vänder sig inte ens om utan bara säger: Jag ska skriva ut lite papper, jag kommer kanske sen…
Personalen försvinner in i en annan korridor och jag ser hur tanten sjunker ihop i sin rullstol, förmodligen tänker hon: Jaha, ingen lycka idag heller.
Då tog jag mig tid att lägga ner mattorna på golvet, jag drog fram hennes rullstol till en soffa som jag satte mig i, och vilka historier, man blev ju tårögd, jag satt säkert 30 minuter med denna damen och bara lät henne prata av sig.
Hennes man hade dött efter att dom hade varit gifta i 60 år, sen ångrade hon sig och sa att det skulle ha blivit 60 år, han dog månaden innan bröllopsdagen, hon berättade om hur det var att leva förr i tiden, hon berättade om hennes barn-barn-barn-barn som började växa upp nu, hon sa även att ingen kommer och hälsar på henne, det stora nöjet enligt henne var tydligen att jag kom och bytte mattorna en gång i veckan, för då hände det något.
Nästa gång jag åker dit så ska jag köpa en blomma och ta med till henne, hon är så ensam, hennes egna barn kommer inte ens och hälsar på henne. Personalen bryr sig knappt inte om henne, dom bara låter henne sitta där i rullstolen och hasa runt i korridorerna, visst jag vet väl att dom har annat att tänka på, men just den stunden fick mig att tänka lite annorlunda, hur vill vi ha det när vi själva blir äldre, vill vi bli behandlade som skit rent ut sagt eller vill vi ha det bra?
Ja det var min dag, det kommer ett inlägg till nu med lite bilder.
/D
About Author
